moasmexico.blogg.se

Hej, nu har jag hittat ett bättre internet, i lobbyn! Asvarmt här dock! Här är lite bilder från Tulum.

 

Först ut är bilder från Angelita. En cenote där mina vänner som har dykcert dök och jag snorklade. Dålig sikt under ytan men jag simmade runt och kollade på fladdermöss längs bergsväggarnas håligheter, det var inte illa tyckte jag!!

Har varit dålig med bloggen ett tag men det är bra, det betyder ju att jag är upptagen med annat! De senaste dagarna har jag spenderat i Tulum med Jojjo och Jonte. Det blev två cenotes, Angelita och Gran Cenote. Jag snorklade och de dök! En dag hyrde vi cyklar och cyklade till Tulums ruiner. Annars blev det mest häng på stranden när vädret tillät och häng på mysiga resturanger när det regnade.

 

Då mitt internet krånglar har jag inte kunnat ladda upp några bilder men de är på väg! :D

 

Just nu är jag i Playa del Carmen där jag har mött upp mina föräldrar! Känns så konstigt att träffa dem här!! Men vi har det helt underbart och bor i ett paradis. Jag försöker anpassa mig till större städer med mer turism och det går sådär... Hur ska man kunna ha någon tidsuppfattning när kyrkklockan inte spelar melodier vid de olika klockslagen?? Fast det kan ju va skönt med att inte veta vad klockan är och bara vara! :)

 

Det enda som stör vår vistelse är det stora kriget kring ACn. Haha, jag behöver ju inte någon AC utan fryser så fort den är igång, fryser även vissa kvällar ute. Inte logiskt att frysa i Mexico! Föräldrarna som kom direkt från Sverige tycker ju det är varmt såklart så jag föll för majoriteten och vi har AC på. Dock har jag inte på ACn i mitt rum och stänger noga dörrarna så inte kylan ska komma in under dagen. Sen åker tröjan fram när det blir för kallt!! Haha hur ska jag överleva i Sverige!?! Vart är mitt Catemaco med sådan värme att det alltid rann svett längs ryggen? Har blivit härdad med värme men det är bara att bli härdad med kyla i Sverige igen sen!

 

Som sagt, bilder kommer! Har så mycket fint jag vill visa er!!

 

 

Moa

 

 

Hej vänner!

 

Nu har jag varit i Tulum ett par dagar. Det är såå stor skillnad på Tulum och Catemaco. Folket är annorlunda, stämningen är annorlunda. Kanske ett bra mellansteg tillbaka till civilisationen igen. Men saknar vanorna i min gamla stad såklart, har ju varit mitt hem under den här tiden. Den lååånga bussresan gick oväntat bra och bussen var stor och med rymliga säten. På busshållplatsen i Tulum stod Jojjo och Jonte med en lapp med mitt namn på <3 gulligt värre! :D Den eftermiddagen blev det stranden för oss och vänta tills jag lägger upp bilder på den, det ser ut som i en saga här!

 

Idag var vi i två cenotes, Jojjo o Jonte dök och jag snorklade. Tog eftermiddagen på stranden och njöt av att drinkarna på em är två för en! Underbart! Imorgon hyr vi nog cyklar och kollar in en av Tulums ruiner, säkert med ytterligare ett besök på stranden.

 

Om ett par dagar kommer mamma och pappa hit och det ska bli såå underbart! Kommer bli toppen att spendera min sista tid i Mexico (den här gången) med dem <3 Jag tror det kommer bli ett perfekt avslut på den här resan!

 

 

Moa

 

 

 

 

Så dagen kom tillslut. Idag lämnar jag Catemaco och nu blir det semester, äntligen!!! Jag var runt och sa hejdå igårkväll och tror inte jag har glömt någon nu! :) Till och med hunden kom springandes igår så jag kunde säga hejdå till den med! :)

 

Nu är det mesta packat och klart och resten vet jag inte hur jag ska få med mig... var jag tvungen att köpa så mycket grejjer?? Tydligen!! Menar, klart ponnyn vill ha en vävd bomullsfilt från Mexico.... det var ju det enda han bad om innan jag åkte...... Mm och jag BEHÖVDE ju en hängmatta storlek större, det var ju inte som om jag köpte saker jag inte behövde.... Ja, ni hör ju själva! Haha, tur att Jojjo och Jonte möter mig på busshållplatsen i Tulum imorgon!

 

Ja, så bussresa blev det! Åker 13.15 Catemaco-Veracruz och sedan 18.00 Veracruz-Tulum. Kommer va helt död när jag kommer fram, ca 22 timmar allt som allt.... Men jag har matsäck i alla fall! Hoppas på att få en trevlig bussgranne, helst någon som bara tar upp ett säte och inte bådas (folk är generellt väldigt stora här.. ensidig kost, billig läsk mm..). Sen kan man ju hoppas på att man inte får någon som tafsar på en när han tror att man sover!!! Hände ju sist på väg till Veracruz. Håller tummarna för att det inte är någon militärkontroll längs vägen med, sist fick vi jordloppor i bussen efter en sån! Önskar jag hade sömntabletter så jag kunde vakna i Tulum imorgon!!

 

Känns lite overkligt att lämna min lilla stad men det känns också som om det är vid precis rätt tillfälle! Kommer sakna mina vänner men jag saknar ju mina vänner från hemhemma med! Något jag inte kommer sakna från Catemaco är grannens gris, grannens kalkon, grannens hesa tupp och grannens fejktjutande unge... typ grannen liksom!! Ska bli så skönt med några dagar i Tulum med Jojjo och Jonte och sedan möta upp föräldrarna i Playa del Carmen! Semester, semester, semester!! :D

 

Under tiden jag har varit här har jag lärt mig att:

 

1. Klockan är oviktig, man kan ju lika gärna gå efter kyrkmelodierna (olika melodier för kl 6.00, kl 9.00, kl 12.00, kl 15.00, kl 18.00 och kl 24.00).

 

2. Blir något inte gjort ena dagen kanske det blir gjort nästa dag.

 

3. Om det känns som om man har ett djur på sig så HAR man ett djur på sig.

 

4. Om man letar efter ormar ser man dem aldrig, men om man går runt i egna tankar trampar man nästan på dem.

 

5. Apor kramas bra!

 

6. Oavsett vad du gör i djungeln är du iakttagen av minst 10 par ögon.

 

Ja, det var väl det viktigaste! :) Så nu säger jag hejdå Catemaco! Kanske ses vi igen!! Nu är den här tjejen redo för semester!!!!

 

Jag fick höra idag att Lily i alla fall äter, inte lätt att få dem att göra det när de mår dåligt. Dock kan hon inte röra armen, vars axel hon har det djupa såret på, så bra. Det betyder att hon enbart har en helt fungerande lem just nu, lilla tjejen... Ibland är det inte lätt att vara apa.

 

 

Idag blev jag klar med datainsamlingen till mitt masterarbete! :D Glad tjej!! Jag har sagt hejdå till mina apor och kramats lite extra med Frida (henne lär jag sakna mest). Mina fina små apor, jag hade utdelning av fruit loops efter arbetet så jag var nog en bra kompis idag, det gillas! 

 

 

Det är så många jag måste säga hejdå till nu innan jag åker och det känns som om jag lämnar Catemaco för tidigt. Jag trodde aldrig att jag skulle lära känna staden på det här sättet och det är mycket och många som jag kommer att sakna här. Sen kommer jag sakna mentaliteten. Hur enkelt det är att vara någons vän här. Hur enkelt det borde vara hemma i Sverige. Hur enkelt det kan vara hemma i Sverige.

 

Jag sa hejdå till Anna och Cruz idag, några av de första jag mötte i Catemaco och några av mina första vänner här. Från dag ett sa de att de är mina mexikanska föräldrar och att jag finns i deras hjärtan. De blev jätteglada att jag kom förbi idag och de sa samma sak nu. Att jag finns i deras hjärtan och att jag måste komma tillbaka :) Kanske inte helt omöjligt! En dag som idag älskar jag Catemaco. Jag har lovat att skicka ett kort till dem så de inte glömmer hur jag ser ut, vaddå gulliga? Jag tog ett kort för att inte glömma hur de ser ut! Ska ta ett kort på mig och min familj och skicka till dem :)

 

 

Sen blev det zumba och jag var tvungen att säga hejdå till min vän Thania, härlig tjej. Det har varit toppen att ha något att göra på kvällarna! Efter det var jag på La Casa de los Tesoros och drack te och läste i min bok. Kommer sakna Jess! Kommer sakna la Casa de los Tesoros! Stannade där en timma innan jag kom på att jag lovat Alfredo att komma förbi på en öl en la Casa de los Caballos. Jag mötte min hund Eira på vägen dit och hon följde mig tills jag stötte på Alfredo som skjutsade mig sista biten på sin motorcykel (han är världens HD fanatiker!). När jag kom dit var där fullt med folk, säkert tio pers (remember, 3 is a crowd in Catemaco...). Stannade längre än planerat, blir lätt så, trots att nästan ingen pratade engelska. Har haft en underbar kväll och undrar om jag lämnar Catemaco för tidigt. Men jag tror på att lämna en stad innan man har tröttnat så man har kvar känslan av vad som är bra här. Hade turen att få skjuts hem med! Ska gå förbi imorgon så jag kan ta kort på lilla Emiliano! Alfredos femte barn som föddes för någon vecka sedan, så söt!

 

Jag måste berätta något coolt om hunden jag kärat ned mig i, Eira. Jag pekade på henne och berättade för Hernand, en vän, att hon brukar följa mig hem ibland. Det är något speciellt med den hunden sa han. Varje gång det är en begravning i staden är hon med. När hon hör kyrkklockorna klämta för begravning går hon in i kyrkan och är där under hela mässan. Sedan följer hon med när alla går till kyrkogården och är där med alla människor. Hon gör det inte när det är bröllop eller söndagsmässor, bara på begravningar. Han sa att alla tre begravningar han varit på har han haft sällskap av henne. Sa ju att det var något speciellt med henne, min Eira!

 

Har du sett? sa Gill till mig idag när jag hade jobbat färdigt. Han visade mig den här lilla apan som satt i en kartong på trappen.

 

Nu har två av mina bästa vänner fyllt 25 år på kort tid, och snart är det min tur. Vad är det som händer? När jag var yngre tyckte jag 25 år lät så vuxet... Det tycker jag inte längre!! Däremot är det ett skäl att fira ordentligt och det kommer jag börja göra om några dagar när jag åker till Tulum och möter upp Jojjo (fyller idag för mig och igår för er... det där med tidsskillnad!) med respektive!! Kommer bli awsome!! Sen har vi en del att fira när jag kommer hem till Sverige med! Ser ut att bli en rolig höst! :)

 

På jobbet idag flyttade vi, precis som igår, Kellys ungar till inhägnaden bredvid deras. Det blev ett himla liv på lilla Luna (som är stor nog att vara utan mamma i en timma! Bit ihop!) Hon skrek och gnydde och tog stor del av Kellys uppmärksamhet i början.

 

Har haft det på känn nu i ett par dagar att något höll på att hända med den sociala gruppsammansättningen inne hos Kelly. Det har varit tjafs mellan Kelly och hennes "icke-genetist-korrekta" son, Edgar från dag ett men jag har fram till nu tolkat det som att han inte riktigt följer de "sociala koderna" och blivit tillrättavisad. Jag hade nog fel. Edgar har växt sig större och starkare och har utmanat sin mamma och nu slutligen vunnit och övertagit ledarrollen i gruppen. Inte jättebra nyheter för mig då Kelly inte riktigt vågat sig fram till testburen när Edgar varit där och han är rätt nyfiken på mig så han är typ alltid där. Igår lyckades jag flörta lite med henne så hon arbetade med mig men idag tittade hon inte ens åt mig. Hon satt uppe i ett hörn av inhägnaden och reagerade inte ens när jag sa hennes namn, det här är väldigt olikt Kelly som vanligtvis kommer så fort hon ser mig och är ivrig att börja arbeta. 

 

Jag bad grabbarna på knackig spanska, plus en hel del gester, att hjälpa mig flytta Luna och Edgar till den lilla angränsande inhägnaden för att se om Kelly ville komma till mig då. Det fungerade utmärkt utöver en mycket gnällig Luna som ville vara med sin mamma. Kanske räcker att separera Edgar från gänget imorgon. Det var skönt att komma på en lösning i alla fall även om den var kortsiktig. Jag ska föreslå att Edgar flyttas till en annan inhägnad och att Frida får komma in i Kellys inhägnad istället i framtiden. Tror det kan vara en bra matchning. Edgar är "i vägen" för arbetet samt att jag tror att Frida skulle må så himla mycket bättre med sällskap, inte bara i inhägnaderna bredvid, utan i samma inhägnad. Men just nu är jag bara glad över att ha hittat ett sätt att få Kelly att arbeta i lugn och ro. 

 

Här är en bild på Edgar. Man ser inte så tydligt att han inte ser ut som de andra aporna på den här bilden men han skiljer sig fysiskt från sina artfränder, troligtvis på grund av inavel.

 

Sist jag gjorde en presentation av mina apor så presenterade jag er aldrig för Nanny. Nanny är en av de största personligheterna jag träffat här. Ingen vill gå in till henne, hon gör som hon vill och hon säger ifrån om det är något hon inte vill eller inte känner för. Det är en 14 årig dam i sina bästa år med en något för stor mage men det skulle jag aldrig våga påpeka, hon skulle slita mig i stycken ;) Skämt å sido, Nanny är en kanonapa att jobba med men just med henne är det extra tydligt att allt sker på hennes villkor. Annars får man, helt ärligt, en utskällning efter noter. Jag kallar henne för djungelns drottning och det är precis vad hon är, här är det hon som bestämmer! Med all rätt!

 

Jag nämner ödlor till höger och vänster märker jag och de är en så vanlig del av vardagen att man lätt glömmer att de också är något man inte varit van vid tidigare. Här finns det ödlor överallt, små ödlor i husen och alla olika storlekar på ödlor i djungeln. Fick några bilder på en vanlig typ av ödla som ofta ses på fältstationen. De är lite större och lite färggladare än många andra ödlor jag stött på här.

 

Hej vänner!

 

Så, då har det hänt igen.. Djungelhandboken, regel nr 2: Om du letar efter ormar hittar du dem aldrig, om du går runt i egna tankar så trampar du nästan på dem. Den här gången var det en brun orm, också den ca 80 cm lång och rätt smal. Av min kortvariga djungelvana skulle jag säga att den inte såg vidare giftig ut... men mig ska man inte lita på, går mest på magkänsla. Jag reagerade knappt mer än ett slött "åh är det en orm vid mina fötter...mm det var det visst". Men det var en lat jäkel. Jag kom på stigen och den borde både ha sett mig och kännt av min närvaro långt innan jag höll på att trampa på den. Kanske var den med i "egna tankar". Jag muttrade lite för mig själv att "nästa gång är det tredje gången gilt och då lär det väl vara en giftig en som blir förbannad..." Det var i alla fall trevligt att se ytterligare en orm jag inte har sett förut. Har snöat in på ormar just nu och skulle kunna tänka mig att jobba vidare med det i framtiden, kanske börja med ett nytt husdjur? Ormar är ju lite tjusningen med att hänga i djungeln, ormar och mina apor förstås. Och fåglarna ska man ju inte glömma, sen finns ju en och annan cool insekt med. Med andra ord, jag trivs ganska bra i djungeln. Fick lite kvalitetstid med Rita idag. Det är inte en av "mina" apor men hon är en söt och vänlig apa så jag brukar smyga till henne en kakbit då och då! Hon är något kraftig kanske men jag tycker att hon har ett vackert och vänligt ansikte, gillar henne. Hon gav mig sin svans idag, jag tror att vi är kompisar! Att bli kliad på svansen var så skönt att hon la sig ned och blundade ett tag. 

 

 

Jag fick visa lite bilder från vad jag jobbar med för han fotografen igår. Han har verkligen rest världen över och han fick lova att visa mig bilder från hans resor någon dag innan de lämnar Catemaco. Bra bild sa han en gång. Enligt hans flickvän sa han det sällan så jag vart stolt som en tupp, speciellt för att jag nästan låg på backen för att ta den. En grodbild. Kanske lite mörk men han pratade på om något med macrofunktionen sedan lite kamerasnack som jag inte förstod... Jag får be om en snabbkurs tror jag!

 

Idag avslutade jag doft nr 8 vilket innebär att jag bara har en sak kvar att göra här. Det är att samla in data från Kelly från doft nr 7, hon var ju på rymmen när jag jobbade med den doften. Efter det lämnar jag Catemaco. Just ikväll kändes det lite sorgligt. Jag var på zumban och först skulle den inte bli av då bara jag var där men när de i resturangen hörde att vi behövde folk så kom det fem pers och ville vara med, i jeans och sandaler. Två barn bland annat. Vi skrattade och höll på längre än vanligt och jag blev presenterad för alla då de var vänner till hon som håller i zumban. Jag gick därifrån med massa energi och var glad och lycklig. Jag kände för ett ögonblick att här kan man ju faktiskt bo, jag känner ju stan nu. Visserligen en väldigt liten stad men just nu känner jag mig väldigt hemma här.

 

Efter zumban spenderades kvällen på internetkafet, åt en burrito och fortsatte att läsa i boken jag påbörjat där. Mår just nu ganska illa, vet inte om det var brödet eller köttet i burriton men jag har varken ätit bröd eller kött på rätt länge här så det var säkert därför, eller nått. Hoppas på att det lägger sig snart! Annars var det en fin kväll och på vägen hem gick jag och satte mig på Eiras (hundens) trottoar vilket blev väldigt uppskattat. Studsande kom inte bara Eira utan också Eiras vän och dom var ganska ivriga båda två över att få uppmärksamhet. Har fått reda på att de både får mat och kärlek av dem som äger hotellet som hundarna brukar sova utanför. De verkar leva ett ganska bra liv här och när jag satt på internetkafet kunde jag se Eira tydligt berätta för både bilförare och motorcyklister vart de fick och inte fick köra... Hm ingen diciplin där inte! 

 

 

Moa

 

 

 

Det var en fin morgon på fältstationen idag!

 

Jag måste berätta vad som hände nu på kvällen. Morgonen var händelserik med men det som hände nu på kvällen tar priset. Det började när jag kom hem från en promenad som jag kände att det luktade gas från köket. Vi har ju gasspis här så jag gick dit och såg att gasen var på men att ingen var där. Jag stängde av gasen och gick och berättade det för Katarina som sa att hon stängt av gasen för att det luktade gas någon timme innan... Men nu var den helt avstängd i alla fall. Jag blev sittandes med Katarina och två gäster, kommer tillbaka till dem, och drack ett glas vin och pratade om hur farligt det är att glömma gasen på när vi hör en smäll och känner en tryckvåg från gatan till. Vi gick upp på takterassen och såg tjock rök från ett av grannhusen några hus bort. Röken var svart och tack och lov gick den i riktningen från vårat hus och inte mot det. Det var ett av taco-haken och det hade troligtvis skett en gasläcka. Jag och resten av oss är okej men det var väldigt obehagligt. Katarina brukar alltid gå ut med hunden vid den tiden och gå förbi där men just idag gick hon tidigare och hon sa att det satt flera barn där när hon gick förbi, ungefär en kvart tidigare... Jag hoppas verkligen att ingen kom till skada... Efter ett par minuter var gatan full av folk och polisbilarna stod uppradade. Ungefär tio minuter senare kom en ambulans men vi såg aldrig någon som bars in i den. Ibland kan explosioner och tryckvågor skada dem som står längre bort mer än de som är nära då vågen "går förbi" dem och om någon var där får vi hoppas att det var vad som hände... Vi lär få höra imorgon hur det har gått men vi är nog alla lite tagna just nu. Inte nog med att vi själva hade en gasläcka så skedde det en explosion så nära. Här kommer inte säkerheten i första hand och ofta är gasanordningar gamla och hanteras utan försiktighetsåtgärder. Ofta är säkerhet också en ekonimisk fråga. Vi är i alla fall okej. Antar att det inte kommer att nämnas något om detta hemma men om det gör det så vet ni i alla fall att jag är oskadd. Ska se hur det går att sova på det här... hoppas innerligen att ingen har kommit till skada.

 

Dagen i övrigt har inte varit strålande heller... Trots att gårdagen var så lugn och skön. Inatt somnade jag runt halv fem, låg och vred mig och kunde inte somna. Vaknade med huvudvärk och tvingade mig att gå upp för att inse att någon, troligtvis familjen som bott här som åkte igår, tagit apornas fruit loops...Jag som behövde fylla på... Jag hade inte tid att gå och se om affären var öppen utan fick ställa mig i köket och dela de fruit loops som var kvar, tack och lov räckte de (ganska precis). Men vem tar 1,5 paket fruit loops med sig? Kom igen! Grabbarna kom en halvtimme sent och jag hann bara sätta mig i bilen när jag kom på att jag var fruktansvärt kissnödig... Denna dag har inte jobbat med mig! Aporna jobbade bra idag dock men Frida hade lite koncentrationsproblem som jag hoppas hon kommer över till imorgon.

 

Edith har under hela tiden jag har varit här haft problem med huden på sin högerhand, vet inte om hon biter eller om det på någotvis blir skavsår när hon klättrar. Jag pratade med grabbarna om det idag och de fångade henne med ett nät och behandlade handen med någon slags spray. Jag blev imponerad över hur lugnt allt gick till och hur bra de är på att hantera aporna, ingen stress och inga höga röster. Lugnt och fint gick de till väga vilket gjorde att Edith också var relativt lugn under hela tiden. Dock lät jag bli att jobba med henne idag så att det inte blev för mycket för henne. 

 

Just nu är jag fortfarande trött och har huvudvärk men är nog mest tagen av explosionen. De två gästerna som är här är faktiskt en känd tysk fotograf, Rolf Seul, och hans flickvän. Hon är mexikanska och de bor här i Mexico. Vi satt länge och pratade innan det hände och de är här för att ta bilder till ett reportage om några kvinnor som blivit övergivna av sina män och nu försörjer sig genom att jobba på kaffeplantaget som jag besökte i förra veckan. Vi har suttit ett tag nu efter det inträffade och pratat och jag är så glad att jag stannade i huset ikväll. Det var mest en slump men det var tur att jag var så trött och seg sedan natten att jag inte kände för att göra något nu på kvällen. Jag är också tacksam att det inte hände en timma tidigare då jag gick förbi på väg hem från grönsaksaffären. Ursch vad jag hoppas att ingen kom till skada. Hoppas det blir någon sömn inatt och att goda nyheter väntar imorgon. Med det får jag säga god natt från Catemaco.

 

 

Kram Moa

 

 

Hej! 

 

Ikväll har jag haft en såndär underbar kväll. Har känt ett stort lugn hela dagen. Jag började med en lugn och god frukost utan att stressa innan jag åkte till jobbet. Jobbet flöt på fint utom att Frida tyckte det var mer intressant med annat på slutet men jag har utvecklat en bra övertalningsförmåga (mutor...) och då fick jag hennes intresse tillbaka. Man får inte vara dum! Efter att jag lyckades hälla på tok för mycket vatten i min soppa till lunch var magen övermätt och jag somnade faktiskt på eftermiddagen. Sov ganska länge så jag hoppas jag kan sova gott inatt ändå. Kvällen bjöd på zumba, sedan kvällsmat hemma och efter det gick jag (utan dator!!) till La Casa de los Tesoros (internetkafet) och tog en kopp Masala Chai. De har flera goda téer där men jag älskar verkligen Masala Chai, utan mjölk och socker, bara som det är. Jag hittade en bra bok där, på svenska faktiskt, som jag började läsa lite i. Den var säkert lämnad där av någon av de tidigare svenska studenterna som varit i Catemaco. Jag blev så helt inne i boken att jag kommer få gå dit ofta nu om jag ska hinna läsa färdigt den innan jag åker. Men det var så skönt att inte ta med datorn, att bara sitta för mig själv och läsa en stund. Det fanns aldrig tid för det i Sverige för mig innan jag åkte och jag älskar lugnet jag känner nu. Det var nog lite för mycket av allt innan jag åkte, för mycket skola, jobb och krav. Hoppas jag kan ändra på det när jag kommer tillbaka för såhär mår jag så mycket bättre. Känns som allas vardag är full med så mycket stress och måsten (precis som min vardag vanligtvis är) så kära vänner och bekanta, Catemaco i tre månader skulle göra er gott ;) Näe men här har jag ju ingenting utöver jobbet som jag Måste göra utan kan göra saker om jag vill för att jag vill. Sen finns det ju inte massvis med saker att göra här heller. Det har nog gjort gott för själen känns det som! Jag får medge att jag nog var lite väl avslappnad idag.. jag märkte nyss att jag gått med tröjan ut och in hela kvällen. Till affären, en liten promenad och till internetkafet.. Haha varför har ingen sagt något? Det var ju supertydligt!! Nu förstår ni att även om jag nu har tillgång till speglar så är dom tydligen inte så intressanta längre... Haha men det gör inget, tröjan var visst skön ut och in med!

 

Här är ett par bilder på en av Kellys ungar, jag kallar henne Luna och det är nog en av de sötaste apor jag har sett. Jag ska inte ta cred för de fina bilderna, dom har Darja tagit. Men visst är hon söt!?

 

Hej vänner! 

 

Jag har fått en förfrågan om att visa lite fler bilder från fältstationen jag jobbar på, Pipiapan, och fler bilder på mina apor. Jag är ju där varje dag så för mig har det blivit en vardag att jobba med aporna. Jag märker själv att jag gärna skriver "mina" apor men vi har lärt känna varandra så väl nu att jag känner mig som "deras" och dom känns som "mina" vänner/kollegor eller vad man nu ska säga. De har så stora personligheter allihopa och jag får anpassa mitt beteende till var och en av dem då jag har olika relationer till var och en av dem, logiskt va! Min filosofi är att apan själv bestämmer på vilket sätt vi arbetar och hur stor del jag har i vår "relation". Jag jobbar inte aktivt för att påverka den då mitt främsta mål är att ha en bra "jobbrelation" med dem så att de är motiverade att arbeta var dag. Sen har jag en bra relation till alla mina apor vilket jag märker eftersom de sammarbetar med mig så jag har inte haft ett behov av att kämpa för att bli "kompis" med någon av dem utan har kunnat låta det komma med tiden för de apor som haft ett behov till det.

 

Varje morgon blir jag upphämtad med den här bilen och så kör vi ut till vår fältstation i djungeln. I bakgrunden ser ni boden där grabbarna förbereder maten till aporna, vilket mestadels består av frukt. 

 

Ikväll är sista kvällen Darja och hennes pojkvän är här. De åker till Tulum imorgon och snart gör jag samma resa. Vi firar av det just nu med en flaska vin och choklad! Jag lagade mat åt oss och nu blir det att utbyta bilder så vi har varandras. Det blir ju så att jag har mest kort på henne och hon på mig. Från och med imorgon blir jag "la ultima chica", den sista tjejen, kvar från vårt lilla gäng. Börjar kännas att slutet på tiden i Catemaco närmar sig. 

 

Måste berätta att vår vän Alfredo fick en liten son som heter Emiliano!! Vi var där igår och han var stolt som en tupp. Vi gick upp och tittade på den lille och grattade mamman. Jag fick hålla honom!!! <3 Vilket sött litet barn, säger man nog om alla barn men ändå. En så otroligt söt bebis och så liten även om han nog var rätt stor för att bara vara en dag. Det var jättekul att få träffa Emiliano som varit så efterlängtad och är så älskad. Hans mamma såg mycket trött men lycklig ut :) 

 

Idag fick jag sällskap på jobbet av Darjas pojkvän som ville titta på apor. Jag presenterade honom så fint för mina flickor som var sina artigaste jag. Tack och lov! Alltid kul med sällskap på jobbet! 

 

Kvällens musikval är mysiga hits man aldrig tröttnar på, exempelvis:

 

The Cardigans - Lovefool

No Doubt - Don't Speak

Sixpence None the Richer - Kiss me

Fontella Bass - Rescue Me

 

 

Med andra ord, vi har en fin sista kväll tillsammans och planerar när vi ska ses igen! Kan det bli Marocko nästa gång? ;)

 

Moa

 

 

Idag började jag jobba igen efter ungefär en veckas semester! Det var välbehövt och nu har jag ny energi på jobbet igen! Jag välkomnades av fyra glada apor och en sur apa... Tur att det var Edith, min träningsapa som surade ihop idag och inte ville jobba och inte en av mina apor som jag samlar data ifrån. I och med förra doften gick ju Frida ifrån att vara en träningsapa till att bli en riktig projektapa, känner mig stolt! Nu har jag fyra apor att samla data ifrån under denna doft som troligtvis blir min sista. Frida började kuttra så fort hon fick syn på mig och pratade med mig nästan hala förmiddagen, min lilla apa vad jag kommer att sakna henne! 

 

Efter jobbet åkte vi med Katarina i hennes bil till Pozolapan, vad himla lyxigt det är med bil!! Eftersom D och hennes pojkvän lämnar Catemaco på måndag så tänkte vi fira det på en resturang i den närliggande byn Pozolapan. Det måste vara en av de bästa resturangerna i området, alla råvaror är färska och allt tillagas på plats. Underbart! Resturangen ser ut som en trädkoja <3 och vi satt och tittade ut över naturen när vi åt. Det fick mig att tänka på en låt med Ane Brun som jag verkligen älskar - The treehouse song! Fi

 

Kan ju börja med att berätta att jag fick ett kuvert idag!! Med gissa vad!?!?! En FRUKT & MANDEL chokladkaka, en stor!!! Lycklig som ett barn på legoland!!! Fick det, lite smågodis och en till Ridsporttidning. Tidningen ska jag börja läsa på måndag för då åker de sista av mina vänner ifrån Catemaco, här får man planera sin läsning!! :D Men fatta lyckan! 

 

Kära vänner, jag har blivit kär! På riktigt! Jag skulle kunna bo i en hydda inne i naturreservatet "Benito Juárez" och bara vara ett tag framöver, leva av den frukt, svamp och nötter som växer där. Det är absolut en av de vackraste platser jag någonsin sett. 

 

Vid niotiden tog jag, Darja och hennes pojkvän (som kom igår) en pirata med sikte på Benito Juarez, ett 36 hektar stort naturreservat. Vi ringde traktens bästa guide Anulfo igår och bad honom visa oss runt idag. Här måste man ringa och be om en tur. Anulfo har oftast tid men det är inga standardturer varje dag, och relativt få turer har det varit i år sa han, så här måste man få tag i rätt kontakt för att få den här upplevelsen. Benito Juarez ligger på andra sidan sjön och det tog ca en halvtimme med pirata att ta sig dit. Väl där mötte vi Anulfo, en trevlig man kortare än mig. Han var välklädd och visade upp sin guidelegitimation. Det var en halvtimmes promenad till själva naturreservatet och vi gick genom en liten by och genom en majsodling för att komma dit.

 

Den här bildsekvensen fick jag från min syster och min mamma häromdagen, med tillhörande konversation (mer som en monolog..) 

 

 

Imorse åket jag iväg till ett kaffeplantage strax utanför Catemaco. Det var en mexikansk familj från Mexico City, ägarinnan av hotellet och jag som åkte så jag fick verkligen träna på min spanska! Trots att Katarina (hon som äger det rosa huset) är tyska så pratar hon knappt någon engelska, vi hankar oss fram på tyska och spanska. Kan jag någon tyska... tydligen! Ibland hittar vi ord i tyskan och svenskan som gör att vi förstår varandra utöver mina kunskaper i spanska. Det blev en jättefin dag i alla fall och vi gick en guidad tur och fick se kaffeplantor, andra plantor och såklart hittade jag lite djur med! Vad hade jag varit för biolog annars!! ;) Har verkligen snöat in på insekter just nu så dagens fynd var toppen!!

 

Kaffeplantaget är ett familjeföretag och drivs helt ekologiskt. Kaffeplantorna växer bland andra träd och växter även om det huvudsakligen är kaffe plantor. Det imponerade på mig och det var långt ifrån den "industri" som man kanske tänker sig. Sen får man ha i åtanke att det här är ett ganska litet plantage (i jämförelse med de monsterplantage som finns på många ställen i världen) men José, vår guide, värnade mycket om naturen och jag tror att han vill ha det så som det är. Såhär ser i alla fall kaffeplantor ut!

 

 

Eftersom det är ett ekologiskt plantage så används inga kemikalier utan man får bekämpa insektsangrepp på andra sätt. Som med hjälp av denna insektsfångare med alkohol i! Smart och enkelt! José tyckte att de fungerade bra hos dem. 

 

 

Hittade lite andra roliga plantor med!!

 

Ännu en dag har förflutit utan att jag gjort så mycket. Det har blivit mycket sömn och någon promenad men har haft så lite energi att jag inte orkat med så mycket. Kommer köra med min "diet" imorgon med och sedan försöka lägga till mer och mer. För att göra saken bättre har jag suttit och kollat på mat- och bakbloggar hela dagen! Haha vaddå självdestruktivt!?!

 

Tog med mig kameran ut på min lilla promenad.

 

 

Man förundras varje dag över hur folk lever här. Hemma i Sverige kan man hålla sina ekonomiska tillgångar hemliga för varandra. Man kan leva i en villa helt på lånade pengar eller med hur mycket tillgångar som helst. Här ser man direkt på huset vad familjen har för ekonomi. Det är allt ifrån plåtskjul med tre väggar och jordstampat golv till stora lyxkåkar (kanske finns 5-10 sådana här). Annars ser man ofta hur långt pengarna har räckt genom att kolla på hur stor del av huset som är färdigbyggt. Ofta har man byggt färdigt en våning medan den andra våningen bara är påbörjad, i väntan på mer pengar. Man kan även se att enbart sidan mot gatan är målad på många hus, men inte resten. I Catemaco finns inte många hus med fler än två våningar, några hotell har upp till fyra våningar men annars är husen relativt låga i jämförelse med i de flesta städer i Sverige. Ett par försök till höghus har gjorts men även där har pengarna tagit slut och endast grundbyggnaden är klar. 

 

Mycket har hänt i Catemaco de senaste åren har vi fått berättat för oss. Större mataffärer har öppnats och levnadsstandarden har höjts. Ändå är levnadsstandarden otroligt låg här. Olika människor har olika åsikter om folket i Catemaco, jag har fått höra att folket här inte är vidare trevligt eller att det är otroligt hur glada människor är trots att de knappast har någonting... Jag tycker inte att något av det stämmer... Min upplevelse är att människor i Catemaco är lika godhjärtade som på andra ställen men är tröttare, speciellt efter att det her regnat. De som bor i plåtskjulen får göra om sina hem efter varje skyfall och mycket energi går till att överleva vardagen för de fattigaste familjerna här. Sedan finns det även familjer som klarar vardagen bra här med. Dock finns det inte många jobbtillfällen här och många går runt på gatorna och säljer sådant som de har bakat eller gjort själva. Eller erbjuder sig att tvätta bilar för hand för att få in pengar för att försörja familjen. Vi känner till en man som gör det. Han hade problem för ett tag sedan när ingen ville tvätta sin bil och han kunde inte försörja sin familj, han fick 50 pesos av en bekant (lite mer än 25 kr) och det klarade han och hans familj sig på i två veckor... Man blir mer och mer tacksam över hur Sverige fungerar trots sina fel och brister. Vi har lätt för att klaga på det som inte fungerar i Sverige och det är väl bra på sitt sätt men vi glömmer ofta att tänka på det som fungerar bra med. Vi har en helt annan möjlighet till en egenvald framtid än de allra flesta här i Catemaco. 

 

 

Oavsett ekonomiska tillgångar är Catemaco en vacker liten stad/by och en av de största tillgångarna är den stora sjön. Jag gick dit idag med och stod och tittade ett tag innan jag begav mig hemåt igen.

 

 

Mina magkramper har började avta fram mot kvällningen efter några timmars sömn på eftermiddagen men är fortfarande svullen och öm och till natten kom de tillbaka igen. Ser ut som om jag har en inneboende i magen och känns som om jag har blivit påkörd av en ångvält! Men det ser ändå ut som om det är på bättringsvägen och det känns bra! Nu blir det bara att följa min "diet" i några dagar och hoppas att det släpper helt. gårdagens kvällsmat blev en kokt potatis och en kokt morot ihopmosat till rotmos med hjälp av pyttelite olivolja och några saltkorn. Var helt okej dock, det känns som om det är det som går att äta just nu. Det eller banan med lite youghurt. Jag lär ju i alla fall inte gå upp i vikt de här dagarna!

 

Vi har lite kul här i mitt rosa hus åt att folk tror att en biolog är utbildad i att plocka dän varje "äckligt" djur som är på fel plats... Eller för den delen kunna tala om vilka djur som är giftiga och vilka som inte är det... Hm till viss del är det sant försöker jag förklara men att jag inte har en aning om just det djuret, som jag oftast aldrig sett förut, är giftigt, kan bitas eller namnet på det. Tre gånger har man ropat på "biologen" här i huset. Första gången var det en skalbagge som "bet" någon som undrade om den var giftig och om han borde uppsöka läkare. Jag förklarade tydligt att jag inte hade någon aning som biolog men att jag personligen trodde att eftersom det inte ens var en rodnad och han inte kände av någonting en halvtimme efteråt så var det troligtvis inte så farligt... Andra gången hade det kommit in en fågelunge i köket som behövdes tas ut. Tredje gången var imorse... Jag hade ju skapliga kramper i magen då men ägarinnan och en vän kom till mig lite panikslagna och sa att det var en scorpion i ett av rummen och ville ha hjälp att ta bort den... Då offrar vi biologen tydligen... Försökte återigen säga att det kanske inte är något som jag kan göra för att jag är biolog men följde med dem och kollade. Det var en scorpionspindel och inte en scorpion men kanske inte så trevligt att den var på sängen i alla fall. En bytta och ett lock senare och han/hon transporterades till toaletten för nedspolning. Här är spolningarna så kraftiga att den omöjligt skulle kunna ta sig tillbaka upp utan det var förhoppningsvis det sista vi såg av den. Att släppa ut den någonstans gick inte då vi inte har någon bil och det är lite väl långt att gå om man ska släppa ut den utan att det blir i närheten av någons hus... 

 

Gårdagen blev lugn utöver morgonens panik. Vi skulle ha åkt till Salto, det största vattenfallet häromkring men det gick helt enkelt inte. Istället blev det mycket sömn, många youtube-klipp... och ett par lugna promenader. Vår kvällspromenad blev riktigt fin då vi fick sällskap av "min" hund, Eira. Hon brukar följa oss hem ibland och igår gjorde hon det igen. Hon måste ha eller måste haft en ägare. Hon går tusan fot, stannar när jag stannar och går när jag går. Hon ser fin ut i kroppen med så hon får i sig tillräckligt med mat men hon sover alltid på en trottoar bredvid torget. Vi tog ett kort som minne! En sån hund ska jag ha en dag :)

 

 

 

 

Jag har i flera dagar haft ont i magen, över naveln och upp mellan revbenen liksom. Smärtan har "svidit" och min första tanke var magkatarr eller liknande. Smärta och spänd mage övergick till kramper inatt och då var jag inte vidare kartig kan jag säga. Det höll på hela natten så jag var mäkta trött i kroppen imorse. Känner inte att det skulle vara så kul att gå till en "läkare" här då man inte kan vara säker på vad de har för utbildning. Det mexikanska skolsystemet är inte vidare bra och här verkar vem som helst kunna kalla sig vad som helst och öppna mottagning för vad som helst...

 

Nu på morgonen har jag varit i kontakt sjukvårdsupplysningen i Sverige och fått prata med en jättebra människa, Kerstin från Uppsala! Hon sa att det låter som om jag har gallstenskänningar men att det inte är farligt så länge det inte blir en infektion i gallblåsan.. det hoppas vi på att det inte blir!! Hon rabblade också upp mat som kan trigga igång gallstenskänningar... typ allt jag äter i Mexico... Min kost de närmaste dagarna kommer att bestå av bananer, kokt potatis och kokta morötter, kul va!? Inga syrliga frukter, inte mkt grönsaker, inga ägg och inga kryddor. Hon frågade om jag kunde köpa kyckling.. Jovisst sa jag, antingen levande kyckling eller kyckling som hängt i solen med flugor på... Då skrattade hon och sa att jag nog borde låta bli det! Återigen skönt att bo där jag bor nu, här har jag folk som kan hjälpa mig om jag skulle behöva gå till en läkare i alla fall. Tänk er att gå till en läkare utan att kunna komunicera vad som är problemet eller förstå vad som behöver göras. Men det slipper jag nu tack och lov.

 

Jag har fortfarande kramper till och från men det verkar ha lugnat sig lite och nu är jag mest gnällig. Just nu sitter jag ihopkurad under palmtaket och håller om min stackars mage och hoppas på att det åtminstone inte blir värre.

 

 

Ska väl gå och koka mig en potatis eller något så att jag får något i magen i alla fall. Haha, jag är lite bättre till mods än vad det låter som men blä för ont i magen!

 

No more Valentina for me!!

 

 

Mvh trött o gnällig tjej 

 

 

Idag var sista dagen för lukt nr 7 och äntligen har jag flera dagar ledigt!!! Planen är att hinna med det jag vill göra i och omkring Catemaco innan jag drar vidare. Efter det har jag troligtvis bara en lukt kvar innan jag åker till Yucatan. Det är lite blandade känslor inför det men jag tror att jag kommer vara "klar" med Catemaco, mer eller mindre, tills dess så det kommer nog kännas bra att åka hoppas jag. Sen har jag så mycket underbart att se fram emot i Yucatan så det kan inte hjälpas att jag längtar dit med!

 

Den färg som jag faktiskt tyckte att jag börjat få har nästan försvunnit.. det märks att det är regnperiod nu och om det inte regnar så är det mest mulet. Sen jobbar jag i långa byxor och är inte i solen så mycket under tiden jag jobbar. Lite kul att jag varit i Mexico i ca 2,5 månad utan att bli brun men i Catemaco solar man inte. Hade jag fått för mig att göra det så hade det ropats ut i högtalarna på bilarna som kör runt i staden och fungerar lite som en dagstidning, vilket inte finns i Catemaco. Så jag får hoppas på sol på Yucatan även om det där med är lite av en regnperiod när jag kommer dit men jag har hört att det ska vara intensiva korta regnskurar med mycket sol emellan så jag får hoppas på det!

 

Idag på jobbet lyckades Frida reta upp Edith som drog igång Rita och sedan var cat fighten igång... Dom skrek, visade tänderna och hoppade mot gallret som håller dem separerade. Flickor, sa jag med min snällaste röst.., nu lugnar vi ner oss! Ni kan ju tänka er hur mycket det hjälpte... Ibland känns det som om jag driver ett dagis när det kommer till Frida och Edith. De är som två barn som slåss om uppmärksamheten. Rita hakade nog mest på för att hon inte hade något annat för sig. Edith började peta Frida i magen vilket retade upp Frida ännu mer. Jag försökte med ett "Här på dagis är vi snälla mot varandra!", funkade dåligt det med... Gil försökte locka dem med blommor men de fullständigt sket i honom. Efter ett tag sa jag till Frida, lite på skarpen, och då kom hon faktiskt till mig till Gils och min förvåning. Jag har inget emot att de bråkar i vanliga fall men nu skulle vi jobba och inte tjafsa och jag kan ju inte stå och vänta på att de ska bråka färdigt hela dagen. Jag har fått ett starkt band till Frida nu men jag trodde inte jag kunde säga ifrån till henne sådär och att hon skulle lyssna på mig. Vi börjar faktiskt få ett lite för starkt band nu och när Frida ser mig börjar hon "kuttra" och sträcker ut armarna efter mig, samma sak när jag går. Hon har även visat något som skulle kunna vara någon form av svartsjuka när jag jobbar med Edith så jag får nog dra ner på uppmärksamheten till Frida från och med nu även om det är hur kul som helst att faktiskt ha en kompis som är en apa ;) På riktigt! 

 

 

Moa

 

 

Nu ikväll sitter vi återigen och utbyter låtar och band. Älskart! kan sitta i timmar! Idag bjöd jag på Raised Fist, The Ark, Mando Diao och lite annat smått och gott. Återigen sjukt hur kul det är att vi gillar så många olika genres men ändå har samma smak. Som en vän till mig alltid sa "man ska plocka smultronen från tårtan". Betyder att man ska lyssna på det bästa från alla typer av musik och vi blandar fint mellan mexikansk metal och svensk trallpop! Dagen har flutit på bra, jobbat, ätit och varit på zumba. Alltså man blir så svettig här. Hade jag svettats så mycket hemma hade jag skämts och undrat om något var fel men här svettas alla så sjukt mycket. Luftfuktigheten tar kål på en! :) Men det gör inget, jag intalar mig själv att det är sunt på något sätt!! 

 

Idag fick jag skälla lite på ett par barn och deras mamma. Jag är vanligtvis snäll kan jag ju meddela dom som läser och inte känner mig... Kanske uppfattas som lite aggressiv.. Men ibland bara måste man få reagera... Jag gick på strandpromenaden och såg en pojke hålla något under vattenytan och sedan slänga med det runt sig. Det var en fågel han hade fått tag i, i vingarna... Hans mamma satt på stranden och tittade på! Synen på djur är verkligen fruktansvärd här... Jag sa ifrån såklart men han satte inte ner fågeln. Det roliga är att när jag sa att jag var biolog blev alla superseriösa och de lämnade fågeln ifred... hoppas att de inte tog den igen när jag gick. I Catemaco regerar folk om man använder någon slags titel på vad man sysslar med. De sket totalt i vad jag sa men som biolog måste jag ha rätt tydligen... Får använda mig av det framöver! Men Darja har märkt det med när hon intervjuar folk att om man har en titel från ett universitet så lyssnar folk på vad man säger. Sorgligt på ett sätt men i sådana fall får man nog lov att använda sig av det. Och att mamman tittade på som om det var helt okej... Märker att jag har lite svårt att acceptera att djur inte har mycket värde för de flesta här. Får ta djupa andetag eller något!

 

Den mexikanska tjejen, Erika, har en vän här som lagade mat ikväll. Det var inte till oss egentligen men han kom fram till oss med två tallrikar med pasta och någon hemmagjord sås och det var så himla gott!!! Det godaste jag ätit i Mexico so far! Han stannar i tre dagar till så det ser ut som om han får laga mat framöver!! 

 

Btw jag såg en fin ko idag!

 

 

Moa

 

 

 

 

Är så glad att berätta att de har fångat min apa!! Kelly är tillbaka i sin inhängnad igen och ser ut att må bra och beter sig som vanligt! Så skönt!! 

 

Så för att gå tillbaka lite i tiden så var vi ju på en ranch med hästar för ett tag sedan, Rancho Xoxocapan. Vårt huvudsakliga syfte var att Darja skulle intervjua ranchens ägare, Luis. Vi stannade lite mer än så... Efter att Darja intervjuat både Luis och hans fru så frågade de om vi ville se anläggningen. Självklart sa vi! Luis berättade att han ärvt ranchen av från sin pappa och att huvudsyftet var att få folk att komma i kontakt med naturen. De har hästar, kor och getter och han menar på att det är viktigt att människor, speciellt barn, kommer i kontakt med djur och natur för att få ett ekologiskt tänk. Han skrattade lite och pekade på sin son och sa att han är den på gården som bryr sig mest om djur och natur och att det i största möjliga mån ska skötas ekologiskt. De visade oss vart de lagade mat åt gästerna på ett traditionellt vis. 

 

Jag och den mexikanska bakteriefloran har inte varit en bra kombo de senaste dagarna. Magsjuk och ynklig...! Blev varnad av vänner och bekanta som varit i Mexico för hur sjuk man kan bli om man äter på fel ställe osv. Jag har haft ganska mycket tur fram till nu så jag ska inte klaga men kanske också därför jag vågat prova mer så nu har man varit magsjuk i Mexico, check eller nått.. inte igen tack! 

 

Det jag missade att berätta sist jag skrev var att vi förlorade en apa i lördags. Inte en av mina utan en av rehabiliteringsaporna som veterinären jobbar med. När vi kom på morgonen låg hon på marken, död, bredvid resterna av en korallorm...!!!! Jag hade faktiskt inte koll på att det fanns korallormar i området och det är kanske inte världens bästa granne...Det är en väldigt giftig orm som tydligen kan leva i allt från öken till rätt blöta områden, hade jag inte heller vidare koll på! (dålig biolog...) Apan hade ett blodigt bett från den över ena ögat så troligtvis blev hon nyfiken på ormen som bet henne och då verkar hon ha bitit tillbaka. Ormens huvud var borta och delar av kroppen med och jag antar att hon inte hann mer innan hon föll ihop. Hon var alldeles likstel när vi kom dit så det måste ha hänt ett bra tag innan vi kom. Men det är bra att känna till sina grannar och med dess starka färger ska jag hålla utkik för korallormar framöver... 

 

Vi har haft en så grym eftermiddag idag. Efter jobbet bad jag grabbarna släppa av mig på en ranch med hästar, Xococapan, som ligger längs vägen hem. Darja mötte upp mig och gjorde intervjuer till sitt arbete och efter det tog hela familjen som äger ranchen med oss ut på en 40 min vandring på stigar i djungeln och visade sedan sina ägor och sina hästar. Dom ägnade nästan 5 timmar åt att prata med oss och visa oss runt, något som man annars får betala för. Det var som en guidad tur bara det att hela familjen var med. Jättetrevligt och jättefint av dem att ge oss det och vi är väldigt välkomna tillbaka dit. Det känns som om vi har fått nya vänner i Luis och hans familj och jag hoppas vi åker ut dit igen innan vi lämnar Catemaco. Jag har verkligen fått öva på min spanska idag och är lite småstolt över att jag åtminstone kan göra mig förstådd även om det blir en blandning av spanska och kroppsspråk. Vi hade en jättefin dag i alla fall som avslutades med taco på ett litet hak ett par kvarter ifrån där vi bor. Vi hade hört att de har den bästa tacon i stan och jag håller verkligen med. Jag har varit ganska besviken på maten här men man måste hitta de riktigt bra ställena för att verkligen uppskatta den. Till och med majstortillas var hur gott som helst idag så något måste det göra rätt! Jag fick sex små tortillas och på varje låg det kryddat hackat kött och smältost. I skålar bredvid fanns hackad lök, koriander, olika starka salsor och lime. Alltså lime och chili är underskattat, går att ha på allt ju! Inte det nyttigaste kanske men någon mer gång ska vi dit och äta, det var asgott!

 

Tog så sjukt många bilder idag men har inte lagt in en enda av dem så det får bli en annan dag. 

 

Moa

 

Igårkväll hade vi avskedsmiddag för två av de mexikanska tjejerna som åker hem till Mexico City nu i helgen. Hon som äger stället hade lagat mat och gjort cocktails åt oss och allt vi behövde göra var att sätta oss till bords.