Mexico
Nu har jag varit i Mexico i 6 dagar, i Catemaco i 4. Allt är så sjukt annorlunda här att det inte går att föreställa sig. Mexico har helt andra förutsättningar än Sverige och prioriteringarna är därefter. Hade man tagit ett kvarter här i Catemaco och flyttat vart som helst i Sverige så skulle husen bli klassade som fallfärdiga och ingen skulle bo där, ingen skulle vilja bo där. Det vi kanske skulle kalla slummen är folks hem här och det är så det ser ut. Då och då dyker det upp ett riktigt fint hus som ett hus på väg ner till centrum från min lägenhet. Det är mörkrött och ganska stort. Jag upptäckte idag att det bara var målat på sidan mot gatan och att resten var omålat, bakgården såg ut som en sopstation. Men utåt gatan ger det en bild att vara riktigt vackert! Måste erkänna att jag blev ganska förskräckt när jag såg hur läget är här men ju mer tiden går dessto mer ser jag någon slags charm i det hela.
Nu undrar ni säkert hur jag bor. Jaa.. jag kan väl inte säga att det är lyxigt, optimalt eller kanon men det är helt okej. Huset är inte fallfärdigt!! Det är ett blått hus vilket man refererar till när man tar en taxi, man säger att man vill till det blå huset och så kör de dit! Det finns flera blå hus här men tydligen är det nått speciellt med det huset. Man går in på en gård som delar huset i två, allt om allt är det 8 lägenheter i det blå huset. Insidan är målad i någon slags rosa/beige ton och det är ett rum med "kök", två sovrum och ett badrum. Hade lite större förhoppningar på köket men det är bara att gilla läget.
Herregud liksom, har ju köpt mig en papperskorg, vad klagar jag över!! Nee men kylskåpet fungerar och det är rinnande vatten (kallt) och att döma av vad jag har sett så är det inte alla förunnat här. Gillar mitt sovrum, sov första natten igår. Fick byta sovhåll efter ett tag, misstänker att huset har satt sig så när man ligger åt fel håll får man onödigt mycket blod i huvudet. Sen går det en loftgång utanför lägenheten så ett tag framöver lär jag känna lite oro att någon ska stå utanför fönstret men den rädslan börjar redan lägga sig. Lägenheten ligger i slutet på loftgången och än så länge har det bara varit lekande barn där, fler sånna tycker jag!!
Det är bara lite möbler som saknas nu. Laura sa att vi skulle fixa iordning lite och skaffa en fläkt och ge det lite mer hemkänsla, sen åkte hon hem... Hmm! Men hon kommer tillbaka på lördag i några dagar och om hon inte tycker att möbler behövs tänker jag iaf skaffa mig en stol, lär ju bo här ett tag, nån pall som bord kanske. Lägenheten ligger 15-20 min gångväg från stan så något tyngre blir det inte men bara det fyller sin funktion är jag nöjd.
Finns ju lite yta att fylla, just nu är det bara massa projektgrejjer där (och en lite ihopsopad hög som inte ens är borttagen i detta nu...) så nått bord och några stolar vore trevligt! Ska ta nån bild på huset med nån dag.
Som sagt, om man kollar på hur man lever här så bor jag helt okej! Levnadsstandarden märks inte bara på husen, här slänger man soporna på tomten, gärna sin egen. Gatorna är smutsiga och det är hål och gropar i asfalten. Har inte sett någon som använder säkerhetsbälte här utan alla, även små barn, sitter utan. Man ska va glad om barnen sitter i bilen och inte halvvägs utanför! Haha som den hönsmamma jag är har jag stannat till både en och två gånger när jag ser små barn klättra i och ur flakbilar. Bara för att kunna försöka hinna fram om någon skulle trilla, för säkerhets skull intalar jag mig. Men de klarar sig så bra varje gång och det är ju en vana det med så känner mig lite larvig när jag börjar gå igen och tänker phuu tur att det gick bra. Sen ska jag inte säga något, jag har inte heller bältet på och sitter helst på flaket om det inte regnar. Något jag aldrig skulle fått för mig i Sverige.
Min önskan här är ju att på något vis smälta in lite eftersom jag ska bo här ett tag nu. Inser själv dilemmat...! Folk tittar på mig, inga större reaktioner men tusen blickar. Det är inte som att vara i t ex Italien där man inte kan gå utanför dörren utan att någon börjar ropa, inte alls så, man bara kollar lite extra här. Tror de försöker avgöra om jag är amerikan eller inte, de är inte vidare uppskattade här, men ingen har kallat mig "Gringa" än så länge. Några män blänger och om jag vågar blänger jag tillbaka!! Men inte alltid, de har en machokultur här som jag nog ska försöka hålla mig en bit ifrån. De flesta tittar en extra gång och hälsar. Här hälsar man på varandra om man får ögonkontakt och önskar en god dag, vissa kallar mig amiga (vän) och det är säkert något man gör här och jag gillar det! Några äldre gummor skrattar och ler när de ser mig men hälsar sedan och barnen där jag bor är jättegulliga både mot varandra och mot mig. Alla pratar spanska med mig och det är jättebra!! Inte för att de kan engelska för det kan de inte men även när jag inte förstår så fortsätter dom att prata och som oftast lyckas jag på något sätt föstå vad de vill! Har även börjat använda mina små spanskakunskaper till att fråga om vägen och vart man kan köpa vissa saker. Här har man småaffärer till allt!!! Vart är Ica Maxi liksom! ;)
Sitter just nu på internetkafeet, dricker masala chai och har just lyssnat på några politiska tal och nu är det en konsert. Jag fick ett pr-blad i handen och märkte att det var flera gånger bättre än de jag fått i Sverige. I bladet var det bilder från Catemaco och förslag på vad man ville göra, helt konkret på ett papper. Som t ex fixa iordning den och den gatan, rusta upp den och den skolan, sätta upp gatnamn överallt osv. Känns mer konkret än hemma, dock vad som händer sen är ju en annan fråga... Oftast ingenting verkar det som. Har pratat mycket om det politiska läget här med Laura och hon skrattar mycket åt systemet, eller bristen på system och tycker det är synd att alla har så olika förutsättningar här. Jag är beredd att hålla med. Skolgång finns åt alla men de kommunala skolorna är så dåliga att man tydligen lika gärna kan låta bli. Att gå i en bra skola får man spara ihop till och bara de med mycket pengar kan ge sina barn en bra skolgång. Skolan som är det viktigaste för framtiden. Även om Sverige har sina problem med skolan är jag glad över att skolan alltid varit självklar och har gett mig en bra grund att stå på.
Blev ett långt inlägg men lär garanterat komma tillbaka till skillnader mellan Sverige och Mexico många gånger framöver. Både till fördel för Sverige och för Mexico, om man tog lite av varje tror jag att världen skulle blir en mycket trevligare plats att bo på!
Moa
