Constrictor och Lockbete!
Lycklig tjej!! Idag såg jag min första constrictor i det vilda! Det var en trädlevande constrictor på ca 1,10 cm eller så! Blev överlycklig! Grabbarna ropade på mig och jag tog kameran och skyndade dit :) De är så fina!! Ett check på listan kan man säga, är asnöjd! Hoppas på många fler! Och för er som inte vet så är det kramisar. Alltså, de kramar ihjäl sina byten, till skillnad från giftormar. Men man vill inte bli biten ändå, de ska ha skapliga tänder och bär säkert på en och annan bakterie kan jag tro! Här kommer lite bilder! Är så nöjd!!
Många bilder = mycket nöjd tjej!! :D Ser lite ut som att det är mörkt ute på vissa bilder men det är så tät vegetation i regnskogen att solen inte når ner.
Idag följde två forskare från Mexico City med oss till fältstationen. De kommer tydligen en helg i månaden och arbeter med att förbättra rehabilitering av spindelapor och vrålapor. De heter Anna och Rita, Anna kan engelska. De var jättegulliga. De kom även på en idé till att fånga den aggressiva apan som jämt är på rymmen. Tydligen har de försökt fånga honom i ett år men utan att lyckas. Han håller sig undan så fort männen kommer i närheten men har absolut ingen respekt för kvinnor. Han har visat aggressioner mot kvinnor förut och Anna och Rita brukar ta med sig stenar och en lång pinne när de ska upp till aporna jag jobbar med... det har aldrig jag gjort! Visste inte att det behövdes men höll på att få erfara varför idag.
Jag jobbade med Piolina och Nanny när det small till som bara den. Hanen satt på taket och slog omkring sig med grenar. Jag tittade ut och då kom han emot mig och visade tänderna. Jag sköt till dörren men kunde inte stänga den helt då det inte finns nått handtag på insidan. Tänkte inte mer på det och fortsatte jobba när jag i ögonvrån ser att dörren är öppen igen... Hmm tänker jag, stängde inte jag den nyss... Då ser jag en liten hand på sidan av dörren. Tack och lov för instinkter, jag tog ett snabbt steg mot dörren och stängde till den igen. Tack och lov att han backa! Det är inget megamonster vi pratar om men han är aggressiv och i mitt lilla skjul vill jag inte ha honom! Anna och Rita såg det och ropade på grabbarna och Don Tonio fick sitta utanför mitt skjul tills jag var klar. Skönt att mina apor samarbetade trots allt!
Grabbarna, Anna och Rita gillade inte att apan var så intresserad av mig och kände att den gått för långt nu. Inte nog med att den har varit aggressiv mot mig och andra flera gånger så har den bitit ihjäl två apor på fältstationen. När apor som denna tar sig ut brukar de förr eller senare försvinna in i djungeln, men inte denna. Han har varit kvar i ett år nu så de tror inte att han kommer att ge sig av. Anna och Rita kom på att vi kan använda mig som lockbete...! Jahaa tänkte jag, det här blir nog kul! Men det var inte så blodigt som det låter. De flyttade Piolina och Nanny till en liten inhängnad i anslutning till deras. Den är där ifall man behöver gå in i inhängnaden eller snabbt separera apor från varandra. Sedan öppnades den större inhängnaden och man fäste ett rep i dörren. Repets ände höll jag i och jag stod inne i skjulet. Anna stängde dörren till skjulet ordentligt från utsidan där handtaget finns kvar. Sedan gick de iväg och gömde sig. Apan litar inte på Anna och Rita för de har försökt fånga honom förut. Så jag var ny, intressant och tydligen ingenting att va rädd för. Tyckte han! Och nog fasen kom han! Han gick in och jag drog igen dörren och då kom resten tillbaka. Vi skratta lite åt att han lärde sig en läxa. Han hade ingen respekt för kvinnor och det var det som gjorde att han blev fångad. Det var lite kul faktiskt, gabbarna skratta så de knappt kunde stå upp..!
Nu är i alla fall rymlingen fast! Lite synd om honom är det dock. Han har levt som en någorlunda fri apa i ett år nu och har blivit tillfångatagen. Alla hoppades på att han skulle försvinna in i djungeln och det hade varit det bästa för alla parter men det går ju inte att ha en aggressiv apa lös såhär. Planen nu är att han ska få vara i en mindre inhängnad och att han förhoppningsvis lugnar ner sig så att han kan vara i en större inhängnad igen. Får se hur det går med det! Och Marco som jag berättat om tidigare. Som verkar så ung och bryr sig så mycket om djuren. Han är 36 år och veterinär... hmm ingen åldersuppfattning här inte!
Nu är det max 2 dagar kvar på doft nummer tre och sen åker jag till Veracruz. Tänker ta tre dagar ledigt, det har jag förtjänat! :) Men tänkte mig en liten shoppingrunda i San Andres imorgon. San Andres är lite större än Catemaco och har några affärer. Alltså, riktiga affärer! Inte marknadsstånd! :)
Ps.. fortfarande överlycklig över att ha sett en vild constrictor!!
Moa
