Lite apbilder
Hej vänner!
Jag har fått en förfrågan om att visa lite fler bilder från fältstationen jag jobbar på, Pipiapan, och fler bilder på mina apor. Jag är ju där varje dag så för mig har det blivit en vardag att jobba med aporna. Jag märker själv att jag gärna skriver "mina" apor men vi har lärt känna varandra så väl nu att jag känner mig som "deras" och dom känns som "mina" vänner/kollegor eller vad man nu ska säga. De har så stora personligheter allihopa och jag får anpassa mitt beteende till var och en av dem då jag har olika relationer till var och en av dem, logiskt va! Min filosofi är att apan själv bestämmer på vilket sätt vi arbetar och hur stor del jag har i vår "relation". Jag jobbar inte aktivt för att påverka den då mitt främsta mål är att ha en bra "jobbrelation" med dem så att de är motiverade att arbeta var dag. Sen har jag en bra relation till alla mina apor vilket jag märker eftersom de sammarbetar med mig så jag har inte haft ett behov av att kämpa för att bli "kompis" med någon av dem utan har kunnat låta det komma med tiden för de apor som haft ett behov till det.
Varje morgon blir jag upphämtad med den här bilen och så kör vi ut till vår fältstation i djungeln. I bakgrunden ser ni boden där grabbarna förbereder maten till aporna, vilket mestadels består av frukt.
Jag börjar varje dag med att gå upp till mina gamla trotjänare, de aporna som deltagit i den typ av tester som jag utför i flera år och de är mycket vana vid metoden. Det gör att de är enkla att jobba med och vi fungerar som ett team var dag där jag gör min del och dom deras. Skjulet till vänster ligger vägg i vägg med Nanny och Piolinas inhängnad och skjulet till höger med Kelly och hennes ungars inhängnad.
Såhär ser det ut när jag jobbar! Ordning och reda, fullt fokus!
Här sitter mina damer Nanny (vänster) och Piolina (höger) och väntar på att vi ska börja. Testburarna som vi kallar dem hoppar de i och ur som de vill och sitter i anslutning till deras inhängnad.
Det här är Piolina. Hon är en ganska mild apa som gärna sitter i testburen och tittar på när jag förbereder inför dagens arbete. När testerna är klara brukar hon vända ryggen mot mig så att jag kan klia henne där, då kuttrar hon. Piolina är en apa som mår bra av mycket beröm och bekräftelse har jag märkt. När koncentrationerna blir lägre och det blir fler "fel" val ger hon ifrån sig en suck och sjunker ihop, något som för oss skulle kunna ses som besvikelse. Man ska vara försiktig med att sätta "människokänslor" på djur men jag gör det ibland ändå. Det ger i alla fall läsaren en bild av hennes beteende. När det istället är enkla koncentrationer och hon får rätt nästan varje gång ger hon ett mer posivit intryck. Därför blir det alltid lite extra beröm till henne när vi jobbar, det blir roligare så!
Det här är Kelly. Det är den apan som var på rymmen för ett tag sedan. Kelly är en ganska liten men ändå fullvuxen apa som är lite försiktig av sig. Vi har en bra relation men det är till största del en arbetsrelation. Hon gör vad hon ska och sen klättrar hon ut till sina ungar igen. Hon bor med sina två ungar som båda börjar bli gamla nog att klara sig utan sin mamma men de fungerar bra ihop så de hålls i alla fall tills vidare i samma inhängnad. Kelly är inte så mycket för klapp och kel, hon kan tolerera det ett tag men sen får det vara bra och jag är som mest intressant för henne när vi jobbar. En stjärnelev kan man säga!
Efter att jag jobbat med mina mer rutinerade damer går jag ner till vad jag kallar för "dagiset". Aporna där är vuxna men har inte varit i träning så länge som de andra. Här jobbar jag med två apor, Frida och Edith.
Det här är Edith. Hon och jag har egentligen ingen relation till varandra. Hon är den apan jag tränar för tillfället och som eventuellt i framtiden kan medverka i den här typen av projekt. Dock tvivlar jag starkt på att hon någonsin kommer att lämpa sig som det. Hon arbetar när hon har lust och det är inte alla dagar direkt. Edith är väl den enda som jag har försökt att få en relation till men eftersom jag inte har lyckats får jag respektera hennes beslut. Hon är en ganska frånvarande apa som i grunden är en rehabiliteringsapa. Edith får för sig ungefär var tredje dag att hon aldrig sett det vi gör och agerar som om hon inte vet hur det går till... Men vi jobbar vidare och på beröm kommer man långt så lite framsteg har vi gjort under den här tiden!
Sen har vi min lilla Frida, mitt hjärta på jobbet!
Frida har nog haft mycket närkontakt med människor i tidiga dagar vilket gör att hon gärna vill att jag stannar lite extra hos henne och myser lite. En dag när det verkligen hällregnade, sådär som det kan göra i djungeln ibland, kurade hon ihop och tog min hand. Jag tror jag stod där i en kvart och väntade på att regnet skulle lugna sig och hela tiden satt hon på en gren berdvid mig och höll mig i handen. Min lilla tjej! Visst tror ni hon vill följa med hem till Sverige och bo i min lägenhet va?? ;) Haha, näe men hon har blivit min favorit här, och man får visst ha favoriter... :) Mycket är nog för att hon verkligen tyr sig till mig. Idag när jag gick kuttrade hon efter mig tills jag var utom synhåll. Som jag tidigare nämnt här på bloggen så har bandet blivit lite för starkt och jag får nog dra ner på det mysiga nu innan jag åker. Men Frida kommer jag verkligen sakna. Det är henne jag har gjort mest framsteg med här. Hon började som en träningsapa men har nu blivit så pass bra att hennes data kommer att användas i mitt projekt. Vår relation började verkligen från noll med en disträ apa som var mer intresserad av annat till att hon bara har fokus på mig och är motiverad att arbeta varje dag. Lite stolt över min lilla tjej, och visst är hon fin!!
Jag skäms lite när jag märker att jag inte har en bra bild på Nanny... Men jag får visa henne en annan gång. Den apan har karaktär kan jag ju säga så hon om någon förtjänar ett eget inlägg. Men nu har ni fått en liten presentation av de flesta av mina kollegor i alla fall. Hoppas det varit trevlig läsning!
Moa
